Finska myntet

1860 Kejsarens manifest

Kejsar Alexander II:s manifest den fjärde april 1860 fastställde att marken blev Finlands myntenhet. Öppna större bild i nytt fönster (pdf, 0,6 Mb).

I december 1859 ansökte finska senaten kejsaren om tillstånd att införa en egen valuta eftersom rubeln ansågs vara en för stor valuta för ett fattigt land som Finland. Även i St Petersburg förstod man behovet av en mindre valuta och senaten fick i uppgift att utreda ärendet vidare. Vid senatens plenum den 10 mars 1860 beslutades att föreslå mark som valuta, med ett värde motsvarande en fjärdedels rubel och uppdelad på hundra penni. Den 4 april 1860 godkände Alexander II den nya valutan i enlighet med förslaget.

1864 Myntpräglingen inleds på myntverket

Mark i silver år 1864.

Myntverket präglade de första silvermarken den 15 oktober 1864. Det finska silvermyntet gavs ut till allmänheten första gången i november 1865, vilket orsakade enorm trängsel framför finska bankens huvudkontor. Inledningsvis fanns endast kopparmynt och silvermynt i valörerna 25 och 50 penni. Silvermynt i fulla värden, dvs. en- och tvåmarksmynt, gavs ut först den 1 mars 1866.

1865 Finland övergår till silvermyntfot

J.V. Snellmans ihärdiga förhandlingar ledde den 8 november 1865 till ett manifest enligt vilket Finlands legala valuta hädanefter skulle bestå av silvermark och silverrubel. Finska bankens sedlar användes även därefter men deras värde baserades på ett förbehåll om att banken vid behov skulle växla in dem mot silver. Finska banken behövde inte köpa in Ryska rubelsedlar. I Ryssland föll planerna på återgång till silvermyntfot vilket resulterade i att ländernas valutasystem oavsiktligt skildes från varandra. Det självständiga valutasystemet som utvecklades under senare delen av århundradet blev en av de centrala hörnstenarna i hela den ekonomiska autonomin.

1878 Guldmyntfot

Tjugo mark i guld år 1878.

England hade som första land övergått till guldmyntfot år 1817. De flesta andra länder använde fortfarande silvermyntfot men övergick till guldmyntfot under 1870-talet. För att säkerställa Finlands ekonomiska utveckling förutsattes en övergång till guldmyntfot, vilket kejsaren godkände. Finland övergick till guldmyntfot i början av 1878, vilket innebar slutgiltig självständighet för den finska valutan. Ryssland övergick till guldmyntfot för år 1897. Tack vara metallmyntfotsystemet kunde Finland agera på de internationella kapitalmarknaderna utan problem.

1918 Självständig finsk valuta

Mynt på fem penni år 1918.

Den ryska örnen prydde framsidan av den självständiga finska valutan men byttes ut mot lejonvapnet och eklöven som omgav värdestämpeln byttes ut mot sädesax och barrträdsgrenar som bättre återspeglade finlands näringsliv.

1963 Den moderna valutan

1-mark år 1964.

Då pengarna år 1963 förnyades ersattes marken med en ny som till sitt värde motsvarade 100 gamla mark. Under en lång tid efteråt användes benämningen modern mark för att beskriva den nya marken, den föregående marken kallas gammal mark.

5-mark år 1972.

2002 Från mark till euro

Finskt euro år 2005.

1. januari 1999 anslöts marken till Europeiska unionens gemensamma valuta euro och därmed upphörde den i praktiken att vara en självständig valuta. En euro motsvarade 5,94573 mark. I början av 2002 släpptes de första euromynten och -sedlarna. Euron och marken användes sida vid sida under två månader och användningen av marken upphörde den 28 februari 2002.

-

Läs mer om de finska euromynten.

.