Myntets historia

Det finska ordet raha betydde från början pälsdjurskinn, särskilt ekorrens. Under förhistorisk tid var pälsar viktiga bytesvaror i Finland och i större delen av Nordeuropa. Metaller, särskilt guld och silver, användes i stor utsträckning som betalningsmedel i Europa redan för tusentals år sedan, men ifrån början var man tvungen att väga metallen i samband med köp och försäljning eftersom metallen inte präglades till mynt av någon speciell storlek.

De första mynten

Tetradrakhma från 300-talet f.v.t. som låtit präglas av Alexander den Store.

Metallmynt började tillverkas i Lydia under antiken, cirka 650 f.kr. Dessa tidiga mynt var metallbitar i bestämd storlek vars värde garanterades av stämpeln som präglade på dem. De tidigaste mynten som hittats i Finland är romerska men de flesta är från vikingatiden (800-1050) då silvermynt från både den islamiska världen och Västeuropa kom till Finland.

Tidig myntprägling i Finland och Sverige

Kopia av ett i Finland präglat Bysantinskt silvermynt från medlet av 1000-talet.

I Finland präglades mynt för första gången på 1000-talet. Det var fråga om kopior av bysantinska mynt som även användes som hängsmycken. I Sverige inleddes den statliga myntpräglingen på 900-talet och när Finland blev en del av Sverige blev myntanvändningen allmän bland befolkningen på Åland på 1200-talet och på finska fastlandet under 1300-talet. Trots det var byteshandeln fortfarande mycket viktig under århundraden.

Myntprägling i Åbo under 1400- och 1500-talen

I Åbo år 1410 präglat Erik av Pommerns 6 pennings mynt.

Stockholm, Västerås och Åbo var Sveriges viktigaste myntverk under 1400-talet. Myntverket i Åbo drevs endast sporadiskt och varken bokföring eller andra dokument finns bevarade. Det finns heller inga säkra uppgifter om vilket år det grundades men man tror att det var kring 1410. Myntverket i Åbo var i drift senast under perioderna 1523–24 och 1556–58. Då präglades mynt på Åbo slott och det antas att så var fallet även innan dess.

Kopparmynt och sedlar

En halv dalers plåtmynt från år 1742.

I och med utvecklingen av gruvverksamhet och upptäcktsresor ökade införseln av värdemetaller från andra världsdelar, vilket ledde till att allt större silvermynt började användas överallt i Europa på 1500-talet. Även användningen av guldmynt blev vanligare. I Sverige var silver den huvudsakliga myntmetallen, innan kopparmyntet togs i bruk 1624. Sverige var då världens ledande kopparproducent. I över hundra år därefter bestod Sveriges myntsystem av både silver och koppar. Stora kopparmynt, plåtar, kunde väga upp till 19,7 kg och även de lätta plåtarna kunde väga närmare ett kilo.

Eftersom plåtarna var besvärliga att transportera och det varierande kopparpriset inverkade på deras tillgänglighet började Sverige som första land Europa använda sedlar 1661. Tidigare hade sedlar endast använts i Kina. Sedlarna gavs ut av Stockholms Banco, som hade filial i Åbo. Senare gavs sedlarna ut av Valtakunnan Säätyjen Pankki, världens första centralbank.

Mynt från autonomtiden

En rysk silverrubel från år 1805.

När Finland anslöts till Ryssland 1809 ändrades valutan till rubel. Rubeln som var basen för Rysslands myntsystem var ett silvermynt som länge motsvarade Sveriges riksdaler men krigen i början av 1800-talet ledde till sedelinflation i både Ryssland och Sverige vilket medförde att silvermyntet försvann. Under den första tiden av Ryskt styre användes därför i första hand rubel- och kopeksedlar även i Finland. Dessa gavs ut i Finland av Waihetus- Laina- ja Depositioni-Contori som grundades 1811 och ändrade sitt namn till Suomen Pankki (Finlands bank) 1840. Vid sidan av Ryska sedlar användes fortfarande även svensk valuta i Finland, tills den sk. valutarealiseringen inrättade silverrubeln som landets huvudvaluta från och med 1840. 1860 fick Finland en egen valuta, marken, och samtidigt grundades ett myntverk för tillverkning av finska metallmynt.