Finska kriget från 1808 till 1809 var en del av orsaken till en stor och grundlig förändring på Europas politiska karta. I bakgrunden av kriget var freden i Tilsit där Napoleon och Alexander I slöt ett alliansavtal.

Enligt avtalet förband parterna sig att samla övriga europeiska länder för att isolera England om inte Ryssland lyckades mäkla fred mellan England och Frankrike. Alexander I tryckte på för att Sverige skulle ansluta sig till isoleringen av England från fastlandet.

Mot fred i Fredrikshamn

Alexanders påtryckningar fungerade inte och Ryssland anföll Finland den 21 februari 1808. Finlands armé retirerade och lyckades slå tillbaka först under sommaren.

I juli lyckades armén vinna terräng men lyckades inte fullt ut utan blev slutligen tvungen att retirera till Sverige. Kriget på finsk mark upphörde hösten 1808 men pågick fortsatt på Åland och de svenska kusterna under sensommaren 1809.

Kriget upphörde i och med freden i Fredrikshamn den 17 september 1809.

Ett autonomt storfurstendöme.

När Sverige förlorat kriget anslöts Finland som ett autonomt storfurstendöme till det ryska kejsardömet. Ryssarnas mål var att lugna och stabilisera Finland så smidigt som möjligt.

I den planen ingick att kalla samman riksdagen redan innan fredsavtalet undertecknats och bildandet av den nationella regeringen.

De berömda Borgå lantdagarna

Under kriget sammankallade Alexander I riksdagen till möte i Borgå. Där svor finländarna kejsaren trohet och kejsaren å sin sida förstärkte grundlagarna som härrörde från det svenska styret.

Finland garanterades för första gången självbestämmande, egna lagar, riksdag och senat. Enligt Alexanders utsaga upphöjdes Finland till "en nation bland nationer”.

På jubileumsmyntet där vi minns födseln av ett autonomt Finland beskrivs på valörsidan Finlands historia och på teckensidan beskriver örnsymbolen framtiden.