Myntverket i Finland hedrade finska pengens 150 års jubileum med ett inhemskt guldmynt år 2010. Av den anledningen har man präglat den inhemska guldens renhornsmärke på myntet.

När Finland förenades med Ryssland hade det förklarats att silverrubeln var Finlands lagliga betalningsmedel. Men nästan omedelbart efter detta blev Ryssland tvunget att avstå från silvermyntfot och man började betala med pappersrubler vars värde varierade.

Situationen blev allt svårare eftersom den svenska riksdalern var det allmännaste betalningsmedlet enligt den gamla praktiken.

Ryssland återvände till silvermyntfoten i 1840 men detta stabiliserade läget rådde i bara femton år. Som följd av Krimkriget blev Ryssland och Finland, som var förbundet med Rysslands system, tvungna att ge upp metallbestånd.

Från rubel till egna mark

I december 1859 bad senaten kejsaren om lov att få en egen myntenhet eftersom rubeln var för stor för ett fattigt land som Finland. Den mindre myntenheten var nyttig, vilket man också förstod i Petersburg, och senaten fick som uppgift att ta reda på saken närmare.

Vid senatens plenum den 10 mars 1860 beslöt man att föreslå marken som myntenhet. Marken skulle ha värdet av en fjärdedel rubel och den skulle delas in i hundra penni. Med stöd av detta förslag bekräftade Alexander II den nya myntenheten den fjärde april 1860.

Finska Myntverket grundades på Skatudden i Helsingfors i samband med kejsarens manifestation

Den 19 april 1860 fick kejsaren en manifest som förpliktade senaten att göra upp en detaljerad plan om att släppa ut pengar i metall och papper samt att grunda ett myntverk. De beslöt att myntverket skulle placeras på Skatudden in Helsingfors.

Myntverket började sin verksamhet i augusti 1864 och de första metallmark, som var tillverkade av silver, präglades den 15 oktober 1864. Den första, i synnerhet symbolisk, myntsändningen levererades till Finlands Bank den 25 oktober 1864. Sändningen innehåll 30 000 stycken 1-pennimynt tillverkade av koppar.

Slutligen skiljer sig marken från rubeln

I 1865 förbands markens värde till silvermyntfoten. Rysslands plan om att återvända till silvermyntfoten förföll och som följd lösgjorde ländernas myntsystem oavsiktligen från varandra.

Den 27 maj 1918 stiftades ett nytt myntlag och en förordning om att förändra metallmyntens utseende. På myntens framsida ersatte lejonvapnet den ryska dubbelörnen och på baksidan byttes eklöven kring valörtecknet till ax och barrträdsgrenar som symboliserade Finlands näringsliv.

Enligt myntreformen som trädde i kraft från och med början av 1963 ersattes marken med en ny mark som var värd 100 gamla mark. De nya mynten och sedlarna som hade införts var oavsett ett par små detaljer likadana som förut, men deras värde hade märkts enligt den nya enheten.

Euron blir Finlands valuta

Den första januari 1999 anslöt den finska marken sig till den Europeiska unionens gemensamma valuta euro och upphörde i praktiken att finnas som en självständig valuta. I början av 2002 släpptes de första mynten och sedlarna i euro.

Gemensam användning tillsammans med mark tog två månader och användning av mark tog slut den 28 februari 2002.