När Finland förenades med Ryssland, var landets myntenhet rubel. Utöver de ryska sedlarna användes svenska mynt fortfarande allmänt i Finland tills det så kallade myntrealisationen från och med år 1840 etablerade silverrubeln som landets huvudmynt.

Under Krimkriget (1853–56) blev Ryssland tvungen att lämna silvermyntfoten.

Från rubel till egen mark

I december 1859 bad senaten kejsaren om tillåtelse för Finland att använda sin egen myntenhet eftersom rubeln var en för stor myntenhet för ett fattigt land som Finland.

En mindre myntenhet var nyttig, vilket man förstod också i Petersburg och senaten fick som uppgift att reda upp frågan vidare.

Vid senatens plenum den tionde mars 1860 beslöts att marken föreslås som myntenhet vars värd är en fjärdedel av rubeln och att en mark skulle bestå av hundra penni.

Namnet på myntenheten baserade sig bland annat på att marken var det äldsta ordet som betydde mynt på finska. Ursprungligen var marken benämning för en medeltida viktenhet.

På grund av föreslaget fastställde Alexander II den nya myntenheten den fjärde april 1860.

Finland får slutligen ett eget monetär system

Marken knöts till silvermyntfoten år 1865. I Ryssland upphörde initiativet om att återvända till silvermyntfoten och som följd av detta började ländernas myntsystem lösgöras oavsiktligen från varandra.

Finland överfördes till guldmyntfoten i början av 1878, vilket betydde att Finlands myntsystem blev äntligen självständigt.

Ryssland övergick till guldmyntfoten först år 1897. Finland lämnade guldmyntfoten på grund av inflationen som det första världskriget förorsakade i 1915. Den andra guldmyntfoten dröjde från 1926 till 1931.

På nyårsdagen 1946 genomfördes det så kallade sedelklippningen och värden av sedlarna på 500, 1000 och 5000 mark som var i bruk minskade till hälften på en gång. Sedlarna bördes klippa i två delar från mitten.

Den vänstra halvan var användbar men med halv värde. Den högra halvan gavs till staten som tvångslån genom bankerna.

Nya marken och nya euron

Då pengarna år 1963 förnyades ersattes marken med en ny som till sitt värde motsvarade ett hundra gamla mark. Under övergångsperioden och en lång tid efteråt använde man vid behov ännu benämningen modern mark och förkortningen mmk för att beskriva den nya marken. Den tidigare marken kallades gammal mark med förkortningen gmk.

Den första januari 1999 ersattes den finska marken med den gemensamma valutan euron inom Europeiska unionen och marken upphörde att existera som självständig valuta. En euro motsvarade 5,94573 mark.

I början av 2002 kom de första euromynten och eurosedlarna i bruk. Den samtidiga användningen av euro och mark upphörde den 28 februari 2002 efter två månader.