Ryssland erövrade Finland från Sverige vid kriget från 1808 till 1809. Efter kriget erhöll Finland autonom ställning och egen riksdag samt ett centralstyre.

Finska kriget från 1808 till 1809 var en del av orsaken till en stor och grundlig förändring på Europas politiska karta. I bakgrunden av kriget var freden i Tilsit där Napoleon och Alexander I slöt ett alliansavtal. Enligt avtalet förband parterna sig att samla övriga europeiska länder för att isolera England om inte Ryssland lyckades mäkla fred mellan England och Frankrike. Alexander I tryckte på för att Sverige skulle ansluta sig till isoleringen av England från fastlandet. Alexanders påtryckningar fungerade inte och Ryssland anföll Finland den 21 februari 1808. Finlands armé retirerade och lyckades slå tillbaka först under sommaren. I juli lyckades armén vinna terräng men lyckades inte fullt ut utan blev slutligen tvungen att retirera till Sverige. Kriget på finsk mark upphörde hösten 1808 men pågick fortsatt på Åland och de svenska kusterna under sensommaren 1809. Kriget upphörde i och med freden i Fredrikshamn den 17 september 1809.

Under kriget sammankallade Alexander I riksdagen till möte i Borgå. Där svor finländarna kejsaren trohet och kejsaren å sin sida förstärkte grundlagarna som härrörde från det svenska styret.
Finland garanterades för första gången självbestämmande, egna lagar, riksdag och senat. Enligt Alexanders utsaga upphöjdes Finland till "en nation bland nationer”.

När Sverige förlorat kriget anslöts Finland som ett autonomt storfurstendöme till det ryska kejsardömet. Ryssarnas mål var att lugna och stabilisera Finland så smidigt som möjligt. I den planen ingick att kalla samman riksdagen redan innan fredsavtalet undertecknats och bildandet av den nationella regeringen.

En regering och ett förvaltningssystem skilt från det ryska förvaltningssystemet stärkte Finlands särställning. Det nationella förvaltningssystemet innebar en stark grund som ett självständigt Finland senare kunde bygga sin styrelse och sitt domstolsväsende på. Den finska staten föddes inte på en gång utan Finlands självstyre utvecklades mot total självständighet från 1809 till 1917. Autonomitiden kan ses som statens ”träningsperiod”. När Finland blev själständigt vid slutet av 1917 var regeringsmaskineriet redan klart och alla institutioner som en självständig stat behöver hade redan etablerats.